Alltid på de fattigas sida

Min tjej brukar prata om att hennes mamma inte klarade av Madicken för att det var en sån "pissidyll", en överklasskildring där allt är så bra, ständigt. Men när jag, med min son, tittat på Madickenfilmerna (han är för liten för böckerna), har jag tänkt på hur de fattiga och deras uppror har en framskjuten plats i berättelsen. Grannen Abbe och hans mor och försupna far, pigan Alva, utfattiga skolkamraten Mia och hennes lillasyster och Linus-Ida. Det bränner till i historien när klassklyftorna skapar konflikter.

I dagens DN Kultur (måndag 20 aug) skriver Nina Björk (socialist/feminist/författare) om Madicken ur just det här perspektivet. Tyvärr finns inte artikeln på DN.se, men den är väldigt läsvärd. Astrid Lindgren visste vad hon gjorde. Det är liksom så med henne, även när hon skriver om en överklassfamilj så blir det en skildring av klassklyftor.

Uppdatering: jag fotade av artikeln.

På tal om Astrid L och klass: den som inte läst novellsamlingen Sunnanäng borde genast gå till närmaste bibliotek och rätta till den fadäsen. Om det finns barn i hushållet så är det högläsning som gäller (det går även utmärkt att läsa högt för vuxna).