BLÅ/RÖD

Porträtt i rött och blått: några vänner plus en tjej på tunnelbanan.





Slutligen: ett riktigt självporträtt.

Lite "Musik ska byggas utav glädje"

Jag har som av en händelse tecknat av en tjej (eh) som sjöng jazz på Berlin bar och några dagar senare några några hetsiga jazzekvilibrister. Det här är dessutom bloggintroduktion av min senaste teknik-favorit: färgpennor.

Hemma igen! (svensk nationalism och rasistiska föreställningar om grannfolk)

Nu har jag varit hemma i Stockholm ungefär en månad. Jag har börjat plugga på Södertörns högskola nu, ett program som heter Internationell migration och etniska relationer. Jag applicerar det jag lärt mig på de här två bilderna, den första här är från Hellas, alla vet ju att "vi svenskar älskar naturen", och det är ju tydligt här. Sen ett porträtt av en man med finskt ursprung. Att det skulle kunna läsas in vissa rasistiska stereotyper skyller jag på visst ölkonsumerande.

New York City Family

Political, economic, and social turmoil shaped Germany’s short-lived Weimar Republic (1919–1933). These pivotal years also witnessed an incredibly creative period in German literature, art, music, film, theater, and architecture. In painting, a trend of matter-of-fact realism took hold. Disillusioned by the cataclysm of World War I, the most vital German artists moved towards what became known as a Neue Sachlichkeit (New Objectivity), in particular, a branch known as Verism. Looking soberly, cynically, and even ferociously at their fellow citizens, these artists found their true métier in portraiture, as seen in the 40 paintings and 60 works on paper featured in “Glitter and Doom.”

Den här konsthistoriska perioden älskar jag, de tyska veristerna är helt fantastiska. Tyvärr missade jag utställningen, som var på Metropolitan Museum i New York i våras. Utställningskatalogen hittade jag i alla fall. Förhoppningsvis finns det någon likhet mellan mina porträtt och de gamla veristernas.


Jag fick ta min lilla kusin till skolan i juni (innan sommarlovet), och vad gör man ofta på tunnelbanan, jo man läser, även om man e sex år. Själv ritar jag.


Sommarfrukost i huset i the Hamptons - det ser ut som en idyll, och det är en idyll.


Flera porträtt av mina kusiner och längst ner min bror som kom till NYC på besök en vecka.





Sista veckan i stan gled jag och mina svenska vänner runt och hade semester. Här satt vi på ett fik i Greenwich Village, Anna, min praktikkompis Anders, Jenny och Per och jag.