Hannah Arendt!

I helgen har jag, i det personliga bildningsprojektets anda, varit på en kongress på Moderna museet om den strålande Hannah Arendts tankar. Jätteintressanta föredrag av imponerande intellektuella. Mellan anteckningarna gjorde jag lite teckningar. Här är några.


Agnes Heller och Richard J Bernstein. De två mest meriterade föreläsarna. De var häftiga att se. Båda små och fårade men med fenomenala utstrålningar och lika fenomenala föredrag.

Killen till vänster heter Björn Wittrock och är en av arrangörerna.

Söndagens föredragshållare. Nina Witoszek Fitzpatrick berättade om solidarność i Polen. Intressant som fan.


Några lyssnare på första raden bredvid Bernstein. Jag gillar utstrålningen. Och så Lars Nittve så klart.

Nyhet! Bloggserie!

Jag och tre kompisar (fd-klasskompisar från mitt år på Nyckelviksskolan) startade ett projekt nu i veckan. En "bloggserie", där vi i tur o ordning ritar en bild var och därmed bygger en histora steg för steg, ruta för ruta. Eli började, Stu och jag har fortsatt och nu är det Emanuels tur att göra en ruta.

It was New Years Eve and I wasn't in Paris

Men man skulle kunna tro det om man tittar på bilden. Tyvärr var jag bara hemma under jul och nyår.

Skisso ur skissblocko!

Jag band just ihop mitt senaste skissblock och tänkte plocka lite godbitar därur. Så här har vi alltså lite söta storhuvingar, några rasterexpriment och en illustration jag gjorde när jag läste början av Orhan Pamuks Den svarta boken.

Julklappar!

Nu e det jul, eller det va det nyss i alla fall. Här e några av årets julklappar, hemgjorda för första gången sedan grundskolan.

En stressig ark-ill

Här ska ni få se: En bild jag behövde stressa ihop på två timmar. Ett befintligt hus skulle få en ny flashigare entré och jag skulle visa hur det kan komma att se ut.

Jag ville först göra nåt kollageaktigt men det såg visst för deppigt och socialrealistiskt ut så därför gick jag vidare och gjorde en teckning istället. Kollageidén tog första timmen så jag hade ordentligt bråttom. Så här blev det, endel handgjort och mycket digitalklipp av olika handgjorda delar.

Efteråt testade jag en tredje variant och blandade de båda genom att använda post-it-lappshimlen på teckningen. Roligt med stress. Lite i alla fall.

Övrigt intressant: Konstfack släppte sina uppgifter till arbetsproverna idag. Äntligen! Jag känner mig peppad.

Arkitektillustration

Idag på jobbet, arkitektkontoret alltså, har jag slitit ihop den här bilden. "Det ska kännas lite som Paris" sa hon.

Kapitalismen som religion

Jag har just skaffat nya numret av tidskriften Ord & Bild. Temat är Kapitalismen som religion. Här har jag gjort en enkel illustration utifrån rubriken. Nu ska jag läsa essäerna och hoppas komma tillbaka med illustrationer som är mer analyserande och kommenterande.

PS. Ord och Bild är satt i det fräscha typsnittet Indigo antiqua som är gjort av Johan Ström. Läs mer om det här.

Bolldamer

Susan Sontag

Jag mindes att jag för flera år sedan läste en underbar essä av Susan Sontag i DN-Kultur. Efter lite sökande på dn.se hittade jag den, Att betrakta andras lidande, om behovet av dokumentera och visa upp våra liv och det vi gör med avstamp i Abu Ghraib-skandalen. Strålande analys av vårt samhälle och dess vålds- och porrfixering.

"Den tillfredsställelse som bilderna uttrycker över tortyren av hjälplösa, hopbuntade, nakna offer är bara en del av historien. Där finns också den grundläggande tillfredsställelsen över att bli fotograferad, som man numera uttrycker inte med en stel blick in i kameran (som förr i tiden) utan med ett flin. Händelserna är delvis iscensatta för att bli fotograferade. Flinet är ett kameraflin. Något skulle fattas om man efter att ha staplat de nakna männen inte kunde ta en bild av dem."

Samtidigt hittade jag en till essä, Solidariteten har ett pris, där hon argumenterar och förklarar värdet i att säga emot när man tycker något är fel. Värdet i att demonstrera och säga Nej, jag ställer inte upp. Viktig läsning när man känner att samhället står utanför ens egen påverkan.

"Det principfasta handlandet har sin egen dramaturgi, vilken säger att det är ovidkommande huruvida handlandet främjar målet. Att handla i enlighet med principerna är, det har vi fått lära oss, något som i sig självt är gott.
Men det förblir en politisk handling, så till vida att man inte utför den för sin egen skull. Man utför den inte för att få rätt eller stilla sitt samvete, än mindre för att man är övertygad om att ens handlande ska leda dit man vill. Att göra motstånd är en solidaritetshandling. En gärning av solidaritet mot de principfasta och de olydiga: här och annorstädes, nu och i framtiden."