Susan Sontag

Jag mindes att jag för flera år sedan läste en underbar essä av Susan Sontag i DN-Kultur. Efter lite sökande på dn.se hittade jag den, Att betrakta andras lidande, om behovet av dokumentera och visa upp våra liv och det vi gör med avstamp i Abu Ghraib-skandalen. Strålande analys av vårt samhälle och dess vålds- och porrfixering.

"Den tillfredsställelse som bilderna uttrycker över tortyren av hjälplösa, hopbuntade, nakna offer är bara en del av historien. Där finns också den grundläggande tillfredsställelsen över att bli fotograferad, som man numera uttrycker inte med en stel blick in i kameran (som förr i tiden) utan med ett flin. Händelserna är delvis iscensatta för att bli fotograferade. Flinet är ett kameraflin. Något skulle fattas om man efter att ha staplat de nakna männen inte kunde ta en bild av dem."

Samtidigt hittade jag en till essä, Solidariteten har ett pris, där hon argumenterar och förklarar värdet i att säga emot när man tycker något är fel. Värdet i att demonstrera och säga Nej, jag ställer inte upp. Viktig läsning när man känner att samhället står utanför ens egen påverkan.

"Det principfasta handlandet har sin egen dramaturgi, vilken säger att det är ovidkommande huruvida handlandet främjar målet. Att handla i enlighet med principerna är, det har vi fått lära oss, något som i sig självt är gott.
Men det förblir en politisk handling, så till vida att man inte utför den för sin egen skull. Man utför den inte för att få rätt eller stilla sitt samvete, än mindre för att man är övertygad om att ens handlande ska leda dit man vill. Att göra motstånd är en solidaritetshandling. En gärning av solidaritet mot de principfasta och de olydiga: här och annorstädes, nu och i framtiden."