Alltid på de fattigas sida

Min tjej brukar prata om att hennes mamma inte klarade av Madicken för att det var en sån "pissidyll", en överklasskildring där allt är så bra, ständigt. Men när jag, med min son, tittat på Madickenfilmerna (han är för liten för böckerna), har jag tänkt på hur de fattiga och deras uppror har en framskjuten plats i berättelsen. Grannen Abbe och hans mor och försupna far, pigan Alva, utfattiga skolkamraten Mia och hennes lillasyster och Linus-Ida. Det bränner till i historien när klassklyftorna skapar konflikter.

I dagens DN Kultur (måndag 20 aug) skriver Nina Björk (socialist/feminist/författare) om Madicken ur just det här perspektivet. Tyvärr finns inte artikeln på DN.se, men den är väldigt läsvärd. Astrid Lindgren visste vad hon gjorde. Det är liksom så med henne, även när hon skriver om en överklassfamilj så blir det en skildring av klassklyftor.

Uppdatering: jag fotade av artikeln.

På tal om Astrid L och klass: den som inte läst novellsamlingen Sunnanäng borde genast gå till närmaste bibliotek och rätta till den fadäsen. Om det finns barn i hushållet så är det högläsning som gäller (det går även utmärkt att läsa högt för vuxna). 

300

Mycket av det Frank Miller har gjort gillar jag verkligen. Men nån måtta får det vara. Jag tänker tjurskalligt INTE se 300. Recension någon?

Cecilia Uddén

Kolla. Cecilia Uddén har fått pris! Jag måste propsa lite för henne och hennes reportage i radion. Mina blogglänkar här till höger har ett rätt tydligt mellanösternfokus som jag tror till rätt stor del beror på henne och hennes Konflikt i P1. Mycket fint och folkbildande. Ett plus till är ju den gamla historien från amerikanska presidentvalet 2004 då hon hävdade att det var opartiskt att tycka att Kerry vore bättre för världen än Bush. Det fick hon äta upp. Hur som helst, det här porträttet, snart ett år gammal, är från en debatt på Södra teatern om islamism.

Bajsbiologism

Jag blir så jävla arg och ledsen av att vakna till P1-morgon och höra en rabiat biologist argumentera för sina förvrängda låtsas-forskningsåsikter. Att jag eller någon annan "man" inte skulle kunna ta hand om barn? Och dagens debattinlägg? Jävla arsle. Jag passade på att fånga en pappa med barnvagn på tunnelbanan nyss. Såg ju ut att gå bra det.

Hannah Arendt!

I helgen har jag, i det personliga bildningsprojektets anda, varit på en kongress på Moderna museet om den strålande Hannah Arendts tankar. Jätteintressanta föredrag av imponerande intellektuella. Mellan anteckningarna gjorde jag lite teckningar. Här är några.


Agnes Heller och Richard J Bernstein. De två mest meriterade föreläsarna. De var häftiga att se. Båda små och fårade men med fenomenala utstrålningar och lika fenomenala föredrag.

Killen till vänster heter Björn Wittrock och är en av arrangörerna.

Söndagens föredragshållare. Nina Witoszek Fitzpatrick berättade om solidarność i Polen. Intressant som fan.


Några lyssnare på första raden bredvid Bernstein. Jag gillar utstrålningen. Och så Lars Nittve så klart.

Kapitalismen som religion

Jag har just skaffat nya numret av tidskriften Ord & Bild. Temat är Kapitalismen som religion. Här har jag gjort en enkel illustration utifrån rubriken. Nu ska jag läsa essäerna och hoppas komma tillbaka med illustrationer som är mer analyserande och kommenterande.

PS. Ord och Bild är satt i det fräscha typsnittet Indigo antiqua som är gjort av Johan Ström. Läs mer om det här.

Susan Sontag

Jag mindes att jag för flera år sedan läste en underbar essä av Susan Sontag i DN-Kultur. Efter lite sökande på dn.se hittade jag den, Att betrakta andras lidande, om behovet av dokumentera och visa upp våra liv och det vi gör med avstamp i Abu Ghraib-skandalen. Strålande analys av vårt samhälle och dess vålds- och porrfixering.

"Den tillfredsställelse som bilderna uttrycker över tortyren av hjälplösa, hopbuntade, nakna offer är bara en del av historien. Där finns också den grundläggande tillfredsställelsen över att bli fotograferad, som man numera uttrycker inte med en stel blick in i kameran (som förr i tiden) utan med ett flin. Händelserna är delvis iscensatta för att bli fotograferade. Flinet är ett kameraflin. Något skulle fattas om man efter att ha staplat de nakna männen inte kunde ta en bild av dem."

Samtidigt hittade jag en till essä, Solidariteten har ett pris, där hon argumenterar och förklarar värdet i att säga emot när man tycker något är fel. Värdet i att demonstrera och säga Nej, jag ställer inte upp. Viktig läsning när man känner att samhället står utanför ens egen påverkan.

"Det principfasta handlandet har sin egen dramaturgi, vilken säger att det är ovidkommande huruvida handlandet främjar målet. Att handla i enlighet med principerna är, det har vi fått lära oss, något som i sig självt är gott.
Men det förblir en politisk handling, så till vida att man inte utför den för sin egen skull. Man utför den inte för att få rätt eller stilla sitt samvete, än mindre för att man är övertygad om att ens handlande ska leda dit man vill. Att göra motstånd är en solidaritetshandling. En gärning av solidaritet mot de principfasta och de olydiga: här och annorstädes, nu och i framtiden."