Welcome to my dicontinued blog. I have now, 2014,
moved on to other platforms, more well suited
for me and my work.
Think of this blog as a way to go down memory lane,
with pictures drawings and thoughts many years old.

PLEASE follow my progress instead on:
INSTAGRAM and on my portfolio WEBSITE.

Ungdomslekar

Mitt uppe i arbetet.




Det sista... jag ska visa mer ur den lilla boken snart.

Osäkerhet/ungdom

Egentligen är det meningen att de här bilderna ska vara färgglada och fina men jag har gått vidare och gjort annat, så nu kommer de i ofärglagd tuschform. Jag hoppas ni gillar.





Söderut/Sexturism

Jag har illustrerat i en av Södertörns studenttidningar, Söderut.


Det här är en illustration till en artikel om sexturism, alltså faktumet att svenska män åker utomlands för att köpa sex.

Och här är redaktionen på Söderut, eller medarbetarna i senaste numret i alla fall. Jag fick vara med också!

Nyuppdaterad webb med halvnytt innehåll


Jag har lagt till lite nya bilder på min webb! Egentligen inget nytt för den som har koll på den här bloggen, men det behövdes en uppfräschning på trollback.se. Klicka på gubben för att komma till min webb.

BLÅ/RÖD

Porträtt i rött och blått: några vänner plus en tjej på tunnelbanan.





Slutligen: ett riktigt självporträtt.

Lite "Musik ska byggas utav glädje"


Jag har som av en händelse tecknat av en tjej (eh) som sjöng jazz på Berlin bar och några dagar senare några några hetsiga jazzekvilibrister. Det här är dessutom bloggintroduktion av min senaste teknik-favorit: färgpennor.

Hemma igen! (svensk nationalism och rasistiska föreställningar om grannfolk)

Nu har jag varit hemma i Stockholm ungefär en månad. Jag har börjat plugga på Södertörns högskola nu, ett program som heter Internationell migration och etniska relationer. Jag applicerar det jag lärt mig på de här två bilderna, den första här är från Hellas, alla vet ju att "vi svenskar älskar naturen", och det är ju tydligt här. Sen ett porträtt av en man med finskt ursprung. Att det skulle kunna läsas in vissa rasistiska stereotyper skyller jag på visst ölkonsumerande.


New York City Family

Political, economic, and social turmoil shaped Germany’s short-lived Weimar Republic (1919–1933). These pivotal years also witnessed an incredibly creative period in German literature, art, music, film, theater, and architecture. In painting, a trend of matter-of-fact realism took hold. Disillusioned by the cataclysm of World War I, the most vital German artists moved towards what became known as a Neue Sachlichkeit (New Objectivity), in particular, a branch known as Verism. Looking soberly, cynically, and even ferociously at their fellow citizens, these artists found their true métier in portraiture, as seen in the 40 paintings and 60 works on paper featured in “Glitter and Doom.”

Den här konsthistoriska perioden älskar jag, de tyska veristerna är helt fantastiska. Tyvärr missade jag utställningen, som var på Metropolitan Museum i New York i våras. Utställningskatalogen hittade jag i alla fall. Förhoppningsvis finns det någon likhet mellan mina porträtt och de gamla veristernas.


Jag fick ta min lilla kusin till skolan i juni (innan sommarlovet), och vad gör man ofta på tunnelbanan, jo man läser, även om man e sex år. Själv ritar jag.


Sommarfrukost i huset i the Hamptons - det ser ut som en idyll, och det är en idyll.


Flera porträtt av mina kusiner och längst ner min bror som kom till NYC på besök en vecka.





Sista veckan i stan gled jag och mina svenska vänner runt och hade semester. Här satt vi på ett fik i Greenwich Village, Anna, min praktikkompis Anders, Jenny och Per och jag.

New York City People

Jag har äntligen scannat skisser från mina månader i New York. Jag tänkte dela upp det hela på två poster, den här första med teckningar av folk och miljöer, den andra med porträtt och personer. Först ut, en bild från Soho.




Den här kolteckningen från tunnelbanan blev oväntat mycket bättre när jag slog ihop skissboken och resenärerna dubblerades, det känns lite som trängsel, va?


I East Village såg jag de kinesiska burkplockarna, var och en med ett mobilt berg av inkomstbringande pantburkar dragen av en liten kineskisk kvinna. Skillnaderna mellan gatorna på Manhattan och risfälten i Kina är inte stora.


Jag var i New York första gången när jag var femton. Det första jag såg på väg från flygplatsen var "Projects", stora, tegelbruna ultraurbana huskomplex byggda på sjuttiotalet, som är New York-ghettonas självklara symboler. Jag tyckte dock om att vandra runt i dom områdena, åtminstånde på dagarna, då var det mest lojt och svettigt.


Slutligen två uppslag med New Yorkers, fångade från en litet torg på Upper west side.